För en liten stund sedan landade de Nordamerikanska Elitloppsdeltagarna Define the World, Enough Talk och Lucky Jim på JFK-flygplatsen i New York. Trion lämnade Europa i går kväll på ett flyg från Liége i Belgien utan att ha fått en enda krona med hem från Stockholm. Inget bra betyg för mig som internationell rekrytteringsansvarig att vi för andra året i följd hade 7 svensktränade hästar i Elitloppsfinalen och inte heller något bra betyg för de som skulle förvalta de utländska hästarnas chanser i vårt största lopp, tränarna och körsvennerna.
Varför blev det så? Andy Miller (Lucky Jim), en av de mest skickliga i sitt hemland, kom fullständig bort och såg direkt handlingsförlamad ut. Paul MacDonnell (Define the World) borde ha känd mera till Beanie M.M. och ha släppt direkt. Då kunde dessa två ha varit etta och tvåa. Nu blev han fast bakom en trött Beanie, som han själv hadde tvingat till en 1:07-öppning. Enough Talk kom trots en svensk körsven och ett bra startspår inte till på upploppet. Små marginaler alltså, men också sådana marginaler, som våra svenska toppkörsvenner alltid utjämnar.
Samma sak med de franska hästarna. Oyonnax uppträdde plötsligt som en tok, något vi inte sett från hans sida tidigare. Nimrod Borealis hade tydligen känning av en skada som blev kännbar efter försöksheatet.
Italienskan Ilaria Jet var ruskig bra i sitt försök. Jean Michel Bazire, kungen av Vincennes, som själv var totalt bortkommen på Solvalla för 10 år sedan, har nu även tagit Solvalla i sin besittning. Tyvärr visade Ilaria Jet återigen, att hon inte är en häst för två heat samma dag.
Jag får ofta förslag på att sätta upp svenska toppkörsvenner på de utländska gästar, och jag kan hålla med om, att en hel del av dessa skulle kunna ha uppnådd betydligt bättre resultat med kuskar, som är mer vana med den svenska körstilen, i sulkyn. Men samtidigt har vi under sett utländska körsvenner förvalta sina chancer bra. Wally Hennessey, Giampaolo Minnucci, Ron Pierce, Tim Tetrick för att nämna några. Jag tycker fortfarande, att det är viktigt med en internationell prägel, och den tror jag är i farazonen om framtidens Elitloppsförsök bestrids enbart av svenska toppkuskar, dem vi ser var enda onsdag på Solvalla och lördag på V75. En bit av Elitloppets magi skulle försvinna. Jag hoppas att vi inte skrämmer bort potentiella utländska gäster med vår dominans, och jag är övertygat om att vi snart ser en ny utländsk Elitloppsvinnare. Hälften av de senaste tio års vinnar har faktiskt varit tränade och körda av utlänningar.
Det var som vanligt en del turer runt Elitloppet, som väckte uppmärksamhet. Att vi för andra året i följd skulle kunna arrangera flygtransport från Frankrike var en högoddsare för mig. Men da Oyonnax-ägaren monsieur Ahrés på eget initiativ klev in i leken och la upp pengar på bordet, kunde en finansiering snabbt komma på plats. Solvalla bodrog som förra året med ett belopp motsvarande landtransport, resten stod hästägarna för.
Utan flygtransport hade vi inte fått uppleva Prince de Montfort's fantastiska världsrekord i montéloppet. Han travade samma tid som Elitloppsvinnaren 1:10.5a! För én som på början av 90-talet var med och kämpade hårt för montésportens etablering värmde den uppvisningen naturligtvis extra mycket.
Det var mycket turer kring Arch Madness och hans vara eller inte vara i Elitloppet. Det skrevs många spaltmilimeter om händelsen, dock var det endast én person som vet exakt vad som hände på riktigt - gissa vem! - men det var ingen - ingen! - som hörde av sig för att få veta bakgrunden. Jo, hästens ägare Barry Goldstein. En gentleman som varit med i travet under många år. Han var bland annat president för hedangångne travbanan Roosevelt på Long Island under 30 år. Jag berättade det nöjaktiga händelsesbeloppet för honom, och han sade sig nöjd med detta. Ironisk nog så har Goldstein en koppling till Ilaria Jet, som kom in i loppet i stället. Goldstein är uppfödare och var under tävlingskarriären ägare till Toby's Taxi - mamman till Ilaria Jet!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar